Under ett långt tag så tänkte jag att jag såg ett De ofrivilliga ur ett Tarantino-perspektiv, sedan var det ju inte så. Filmen är väl(sic) perfekt i sin ram. Helt tagen av att det fick/får finnas så mkt dialog och allt övrigt är så jävla bra utfört - ljudbilden och avsaknad av ljud. Poängen är att man sitter och väntar på att ngn skall skjutas i ansiktet hela tiden, men det sker inte, typ, allt för ofta.
Och, herr T kan gå från klartext till snäll-gore under loppet av en sekund och komma undan med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar