tisdag 26 januari 2010

Återbesök

Återbesök på närvårdmottagningen i V-by. Vi satt i väntrummet och hade det rätt bra, lilan fick rita på baksidan av vårt medhavda formulär medans vi pratade om hur precis alla i Bamse-universat hade råkat utför diverse saker och måste uppsöka vårdmottagning - axplock, Mickelina Räv hade satt sig på svansen, Vargen hade råkat smaka dunderhonung, Skalman hade slagit i huvudet i sitt eget skal när han skulle ut ur det osv.

Lillan uppgav att hon var/hette Bamse när sköterskan(lr dyl) frågade vad hon hette. Hon pratar ju allmänt rätt högt om hur hon ser världen och sånt, hon sade lågt: "Jag gömmer armen"(hon stoppade tillbaka armen in i overallen) och "Jag vill inte ha någon spruta". Hon höll upp handen och visade: "Här är Ola Grävling". Doktorinnan/the women in white blev lite ställd. Hon kom på att här behövs en belöning och knatade iväg för Duktiglådan. Lillan fick ett Pippi-plåster att hålla.

Iaf

När det kom till nåldags så sattes nålen och lillan ryckte till hundradelen av en sekund efter och ur det lama grepp som jag hade/höll. Blod och en lite chockad unge tappar Pippi-plåstret på golvet, Fru Nålsättare förklarade att bara halva dosen gått in och att en ny nål måste sättas. Jag fattade inte riktigt, men plötsligt så stiger en sköterska(lr ngt dyl) in i rummet och frågar vad hon skall göra, Utdelare av spruta säger "du kan hålla i armen", helt jävla onödigt anser jag nu i stunden, för jag skulle(då) inte göra om misstaget att "hålla löst/släppa till", sköterskan kör den enda metoden som finns när det gäller sjukvård då patienter inte är komatosa, "peppning" - funkar lika bra vid förlossningar som vid nålsättande, e l l e r?? Det går ut på att tala lite högre än nödvändigt, lite under att rösten skall skära sig och berätta om hur duktig/bra det går/snart färdigt allting är. (Antagligen så skall detta höja adrenalin-nivån hos patienten och smärtan skall försvinna lr vad fan vet jag. Vänta, får Full Metal Jacket-bilder, Jarheads i vita rockar) Bonusbelöning, två klistermärken.

Sedan var det klart. "Skall vi sticka hem nu?", "Ja".

Inga kommentarer: