Mamma och pappa kommer på besök. Dom hänger av sig kläderna och mamma går vidare in i lägenheten(som jag inte är bekant med) och jag pratar lite med pappa. -Det var länge sedan, och lite sånt. Efter tag så inser jag att det är bara jag som kan se pappa.
Vi äter middag och vi skippar att göra det med bestick utan äter direkt med händerna. Kiddo sitter bredvid mig till vänster. Pappa fäller någon kommentar om att inte spilla tid. Det ser ut som vi sitter utomhus, det är ganska likt vår gräsmatta vid landstället. Det är sol mellan träden.
Vi går längs vattnet, det ser ut som bland nere vid båtarna kring Hässelby Strand och vi skall säga hej då. Alla är överens om det bara är jag som ser honom. Dom andra har gått lite före. Han står på andra sidan staketet nere vid vattnet och jag rasar ihop och jag tänker att om detta var en film så skulle detta vara scenen som alla talade om, för att vid inspelningen så gick skådespelarna in för den så hårt.
Nu så här strax tre år efter hans bortgång, så är det som att jag allt mer och mer glömmer bort hur pappa så ut så jag jagar efter bilder och efter stunder som jag verkligen verkligen kommer ihåg att dom var, bilresor, när han hämtar oss vid flyget, hans röst, glasögon på pannan, hans pose vid datorn, hur han rörde sig, hur han åt, hur han hällde upp nåt att dricka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar