lördag 2 maj 2009

Bara löst hållet om hemma med barn-prat (kanske skall struktuera upp detta inlägg också innan det publiceras?)

Läste ngnstans på nätet om att offra karriären för barnen. Varför måste man göra karriär just nu i nuet? Det är ju inte så man INTE kan skjuta lite på att i klättra upp på lianen. Och, visst, det handlar ju om,den eviga traditionen mannen/kvinnan-vem-tar-barn-ansvar-vem-är-på-jobbet.

Har hört det till leda, skarpa moderna hjärnor som säger att "utan ^mannens^ lön så går det åt h-e", eller den här, (kvinnan:)"jag vill ju vara hemma med lilla X, så...", vaffan snubbar, ta steget och kräv umgängesrätt med barnet!

Dock, vissa älskar ju jobbet mera än livet så... Men även, är man happiness in slavery, så...

---

Vill ju bara ha en förklaring. Hur alla tänker.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det är enligt min mening något olika från par till par och vet nu inte riktigt om det är så illa ställt att många fäder tar jobbet i första hand. Dom som jobbar mycket kanske har jobbet/inkomsten som en bekräftelse på att dom är bra, bidragande. Kanske deras sätt att känna att dom bidrar och bli "oumbärliga".

Arbetsnarkomaner har nog inte den bästa självkänslan då det ständigt måste presteras. Sen finns det ju även många kvinnor med en lång utbildning bakom sig och som sitter på höga poster. Hur dom får ihop tillvaron med jobb/barn/karriär har jag ingen aning om.

För egen del så är karriär totalt ointressant, men att sadla om för att utvecklas personligen är ju något väldigt positivt enligt mig. Det är väl en form av karriär, men inte baserad på pengar/status/makt. Att klättra i lianen innebär ju också större ansvar och nä,,, lite vill man ju leva också. Är väl olika vad man värdesätter, en del tycker pengar, utbildning och en stark position är viktigt, för egen del så känns det mest begränsande. Man är väldigt styrd och har målat in sig i ett hörn då. Uppenbarligen tänker många olika eftersom många nästan arbetar ihjäl sig. Och så finns det dom som tar det lite mer tillbakalutat (som mig).

Jag har kanske inte "rätt" med mitt val av livsstil, men vem bestämmer vad som är rätt eller fel att göra? Att hinna med sina barn känns ju inte ens som nått man ska behöva diskutera. (men alla tycker inte som mig)

Äsch, ska nog ta en bit mat nu, lite för lågt blodsocker för att spinna vidare just nu.