Vi hjälps åt

Väntade på hämtmat inne i Vällingehus, det omisskännliga ljudet av människa som ramlar i en trappa, någon har ramlat i mellanvåningen av trappan som leder till -1-planet, en kvinna kollar av genom att ropa till personen som ramlat/fallit, inget svar, jag trampar ned, en person som har svårt att ställa sig upp, jag stödjer upp personen, en doft av unket, lätt spritdoft, otvättat och slitet hår, svajar och rasar igen, jag tar tag under armarna och drar upp personen, ser att naglarna är målade röda och kvinnan mumlar något om att det är lugnt. Hon stapplar nedåt mot toaletten. Eller, jag vet inte. Jag vänder mig om och tittar uppför trappan efter kvinnan som var "först på plats", ingen där. Jag kommer upp för trappan, jag ser "kolla av"-kvinnan, hon har just fått sin påse med mat och är på väg ifrån den libanesiska grill- restaurangen och personalen bakom disken vinkar åt mig att att min beställning strax är klar. Kvinnan i trappan har nog nått toaletten, eller, jag antar det. Jag betalar maten. Jag åker hem med min påse. Tvättar händerna. Äter.