och dottern berättar att hon skall springa runt lite. Visst, hon är inte ett barn som springer/går särskilt långt ifrån oss, hon kommer fyra-fem meter och så blir hon kvar där. Iaf, hon står där fem meter bort och så vänder hon sig om, min tanke är att jag har sett alltför många keffa amerikanska kriminaldramer som börjar precis så här, någon lyfter upp sitt offer och sätter fart - i mitt huvud hinner jag släppa barnvagnen och springa efter tills jag dör. Jag hinner också slå sönder förövaren mitt på torget inför alla. Den där ångestbiten som handlar om "vad skall det bli av henne/oss" avhandlas inne i mitt huvud när min dotter frigör sig i barnslig variant.
EDIT: Intressant att jag såg en person som knappt finns, utan, som sagt, är en fiktion från ett möte om en tv-serie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar