onsdag 14 april 2010

Sedan hoppar hon rakt ut

och landar på fötterna i med mjuka gruset. Hon ser förvånad ut över att ha slagit i så hårt. Jag försöker kolla henne, tänker att hon tappat luften vid landningen, tänker att handen som tog emot gruset gett sår, tänker att hon blivit rädd, tänker över att hon hoppade från säkert 1.30 meters höjd, hon verkar okej på ett förkylt sätt. Vi avvaktar och observerar.

Inga kommentarer: