Bara lite vardagsnazism, serru

Igår förmiddag så var jag och lillan till Vby och handlade matvaror. Vi hade handlat klart och stod kvar en bit ifrån butiken och efterpackade när jag upptäcker att en man ramlat omkull på golvet. Han är/var en rätt sliten karl. Hans påse låg strax bredvid honom. Det såg ut från mitt håll som att han valde mellan att somna alternativt resa sig upp. Det senare alternativet verkade svårt, inte mkt kraft kvar att stödja upp sig på. Eftersom mannen bara är någon meter från oss, så frågar jag honom hur det står till. Han kisar till och ser upp på mig. Jag frågar om han vill ha ett handtag. Sträcker fram min hand, han grabbar tag, båda tar spjärn, det går sådär. Jag föreslår att jag skall lyfta upp honom genom att lyfta upp honom honom under armarna. Det går bättre och han placerar sin existens på en väggpall. Lillan förstår inte vad som händer och börjar smågråta lite. En ordningsvakt kommer förbi och frågar mannen hur det står till och i samma veve lägga till huruvida mannen druckit lite för mycket. Jag talar lugnande med lillan och hon blir lite gladare. Vakten eskorterar iväg mannen. Vi skall till att gå, när jag hör hur en kvinna kommenterar denna händelse tillsammans med två andra medborgare: "Äsch, dom blir väl lite förvirrade bara, dom bygger ju om på deras vanliga ställe, så dom vet inte var dom skall vara.".