Mörkret

Det dyker då och då, det där om att ungdomar inte duger någonting till(men att dom bjuder upp till en del skratt ändå omedvetet eller medvetet måste vi andra ju ändå applådera dom för). Och det finns ju ingenting som man vill glömma så fort man börjar bli strax-efter-ungdomens-skitår. Men, dom finns överalltoch det är väl bara i biomörkret så hörs oftast "ungdomarna" prassla, tissla och tassla, ibland med andra likadana och ibland med sitt egna egocentriska geocentrala mikrokosmos. Kul för dom. Resarvat! skriker dom flesta, dvs, 20-85 åringarna. Faran är dock, om vi nu tar biomörkret som exempel; att vara imstängd med bara sina egna (mogna vuxna) ofta leder till att toleransen blir om ännu mer möjligt mer fjärmre, kanske t o m kvävande. Idealen blir omöjliga och luften allt svårare att andas, det räcker då med ett lätt suckande för att: sju sekunder därefter - känner ett litet irriterat sting i ryggen - illamående - ens huvudet faller lite åt sidan - vakna upp på Sös tack vare att en likasinnad medborgare som enkelt skulle kunna ha tagits för ens egna vuxna självbild som bara vill statuera ett varnande exempel till er andra som tror sig veta utrymme på andra hederliga medborgare som en själv.